Mitt under all tentahets kan man lätt bli nerdragen till jorden igen. Detta hände mig då en rent ut sagt jordnära konversation utspelade sig på spårvagnen för någon dag sen. Prat om livet, men framförallt döden och jordfästning växlades med skönsång av Cornelis Vreeswijks Somliga går med trasiga skor och pauser då flaskan fördes mot strupen. Jag såg dem aldrig, tjuvlyssnade bara på deras konversation. Mycket intressant.

Somliga går i trasiga skor.
Säj vad beror det på?
Gud fader som i himlen bor,
kanske vill ha det så?

Gud fader som i himlen bor,
blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor,
när man är gammal och trött?

Vem bryr sig om hur dagarna går?
Dom vandrar som dom vill.
Medborgare, om etthundra år
finns du ej längre till.

Då har nå´n tagit din stol
- det vet du inte av.
Du känner varken regn eller sol
ner i din mörka grav.

Vem bryr sig om hur nätterna far?
- Jag bryr mig inte ett spår.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar,
dolt i min älsklings hår.

Jag är en tvivelaktig figur
duger ej mycket till.
Bakom ett hörn står döden på lur,
han tar mig när han vill.

Somliga går med trasiga skor,
tills dom har slutat gå.
Djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt då.